Denna söndagseftermiddag var det dags för en "Jungfru-tur" med den nya båten...frågan var om det var en båt eller en ubåt som jag köpt. Min nya motor har tyvärr inte kommit, så det fick bli till att lasta på "Mr Johnson" en 4hk istället, så det blev ingen "riktig" jungfru-tur, men det var väldigt spännande att testa trailern och allt annat som hör till när man ska få båten i vattnet. Kan vara bra att få lite rutin på allt man ska göra. Efter lite meckande så var vi puttrande på väg till fiskeplatsen. Lite fånigt såg det säkert ut med en styrpulpetsbåt och en fjuttig utombordare...tur att det finns mörka solglasögon att gömma sig bakom... Båten kändes verkligen stabil och betedde sig bra på sjön, så med en 20 hästkrafter i rumpan, så lär det gå undan...hehe.
Det var riktigt spännande att se hur platsen jag brukar vada och fiska ifrån ser ut en bit ut i vattnet. Det visade sig att det var väldigt långgrunt och 150 meter ut från den vanliga fiskeplatsen, så var det fortfarande bara 2 meter djup. Bottnen 
såg väldigt intressant ut med tång och sandhålor omvartannat...en riktig leopardbotten som man säger. Vi började med att drifta, men den friska vinden gjorde att vi snart använde ankaret istället, på så sätt kunde vi lägga oss på ett lagom kastavstånd från där både sandbanken och revet börjar. Efter flera dagars hård vind, så var det mycket skräp i vattnet där och svårt att fiska utan att få tång på kroken, men rätt placerad så var det enkelt att kasta precis utanför. Efter ett par kast så kände jag några försiktig stötar och strax så hade första havsöringen klivit på. En liten sprallig blank sak som kämpade vilt och härligt vid båten. Erik spräckte kort därefter årets "Nolla" på havsöring med ett tjut och därefter en lättnande suck. Jag avslutade själv med en färgad öring, så Jungfru-turen kan i dubbelbemärkelse betecknas som lyckad och jag ser nu fram emot att få min riktiga motor, så jag slipper gömma mig bakom mina solglasögon...
såg väldigt intressant ut med tång och sandhålor omvartannat...en riktig leopardbotten som man säger. Vi började med att drifta, men den friska vinden gjorde att vi snart använde ankaret istället, på så sätt kunde vi lägga oss på ett lagom kastavstånd från där både sandbanken och revet börjar. Efter flera dagars hård vind, så var det mycket skräp i vattnet där och svårt att fiska utan att få tång på kroken, men rätt placerad så var det enkelt att kasta precis utanför. Efter ett par kast så kände jag några försiktig stötar och strax så hade första havsöringen klivit på. En liten sprallig blank sak som kämpade vilt och härligt vid båten. Erik spräckte kort därefter årets "Nolla" på havsöring med ett tjut och därefter en lättnande suck. Jag avslutade själv med en färgad öring, så Jungfru-turen kan i dubbelbemärkelse betecknas som lyckad och jag ser nu fram emot att få min riktiga motor, så jag slipper gömma mig bakom mina solglasögon...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar